Vi har sedan en tid tillbaka arbetat med ett spel. Så här ser arbetstitel och skisslogo ut. Vi har inlett speltest och inom kort kommer mer info.
onsdag 18 november 2009
Fienden finns inom dig
Vi har sedan en tid tillbaka arbetat med ett spel. Så här ser arbetstitel och skisslogo ut. Vi har inlett speltest och inom kort kommer mer info.
tisdag 13 oktober 2009
Status: Revolver
Motivation går upp och ner, vilket jag antar att som arbetat med någon form av projekt under längre tid känner till. Just är min motivation när det gäller Revolver ganska låg. Så nu tänker jag officiellt ta time out ett tag.
Istället tänker jag spela spel, ffa Mouse Guard, och så tänker jag plocka upp mitt lilla cyberpunkspel igen, Mnemonica, där man spelar minnesagenter i en augmenterad verklighet. Dags att se klart Serial Experiments Lain och Dennou Coil med andra ord!
Dessutom noterar jag att trenden med intressanta gratisspel håller i sig. Matt Snyders 44: A Game of Automatic Fear finns nu att ladda hem. Matt Snyder ligger även bakom westernspelet Dust Devils.
Slutligen har jag lagt till en del länkar i registret. Kolla upp dom!
Dessutom noterar jag att trenden med intressanta gratisspel håller i sig. Matt Snyders 44: A Game of Automatic Fear finns nu att ladda hem. Matt Snyder ligger även bakom westernspelet Dust Devils.
Slutligen har jag lagt till en del länkar i registret. Kolla upp dom!
fredag 9 oktober 2009
Version Noll
Ännu ett nytt svensk spel har sett dagens ljus! Det här är i mina ögon ett utav de bättre. Version Noll är tänkt att användas tillsammans med Mutant, och ffa Tomas Harenstams egna version utav spelvärlden - smutsigare, kallare men samtidigt hoppfullt. Det går att läsa mer om det på mutant.nu. Så köp spelet! Och när ni ändå håller på, passa på att beställa Matiné, Supergänget, Höstdimma, Evolutionens barn eller något annat av de numera ganska många svenska små spel som finns.
torsdag 24 september 2009
Teamwork i Mouse Guard
Vi spelade Mouse Guard igår. I det spelet finns en väldigt bra mekanik som underlättar ensamblespel (se föregående inlägg) - Teamwork. Mössen i Mouse Guard är små och väldigt utsatta. En ensam mus klarar sig inte på långa vägar lika bra som en grupp med möss som samarbetar. Det gör att i varje given situation så är mössen ett team. De kan bråka, ha olika åsikter om saker o.s.v. men de håller ihop. Så enkelt. Mouse Guard är f.ö på alla sätt ett lysande rollspel och jag kommer säkert att skriva mer om det.
Hur funkar Teamwork då? Har din mus en Skill som är relevant för situationen så ger du den du hjälper en tärning och berättar hur din mus hjälper till. Tärningen adderas till mottagarens värde i den Skill som används. Kul och effektivt.
Prova gärna hemma! :)
Hur funkar Teamwork då? Har din mus en Skill som är relevant för situationen så ger du den du hjälper en tärning och berättar hur din mus hjälper till. Tärningen adderas till mottagarens värde i den Skill som används. Kul och effektivt.
Prova gärna hemma! :)
söndag 30 augusti 2009
Ensamblespel
Trots att rollspel är något man gör i grupp händer det alldeles för ofta att vi förbiser det. Vill man problematisera ytterligare ett steg så sker spelandet i två grupper - dels den faktiska spelgruppen och dels de fiktiva roller spelgruppen gestaltar. Även om jag är övertygad om att det förra påverkar vårt spelande väldigt mycket så är det det senare jag tänker prata om nu - hur rollerna samverkar och genom sin samverkan skapar en intressant story. Jag tänker kalla det här för ensemblespel. Mest för att det låter bra. Jag skulle lika gärna kunna kalla det för gruppspel, men det låter för allmänt. Iaf, med ensemblespel menar jag summan av de enskilda rollerna när de samverkar inom gruppen. Eller enklare uttryckt, ensamblespel är motsatsen till den ensamme protagonisten. Klart?
Vad krävs för att ensemblespel ska funka? Det mest grundläggande - gör inget själv! Skapa karaktärer tillsammans, prata om spelet tillsammans o.s.v. Det finns antagligen massor av tekniker som kan tillämpas (teambuilding o.s.v.) men som sagt är det inte spelgruppens samspel jag talar om nu.
En viktig del av ensemblespel är motsatsförhållandet mellan protagonisten och gruppen. Även om inte alla roller skiner lika mycket i alla scener så måste det ändå vara gruppen som helhet som står i centrum. Sidekicks och sekundära roller av olika slag är inte önskvärda. Så nej, du får inte spela Chewbacca. Även om du tror att du är duktig på att prata som en wookie. Det enklaste sättet att uppnå det här på är att redan från början slå fast att gruppen är en grupp, med ett gemensamt mål. Steg två är att skapa roller som fyller relevanta funktioner när det gäller att uppnå målet, samtidigt som de är intressanta individer i sig själva och skapar viss friktion i samarbetet inom gruppen. Mål. Funktion. Individ. Friktion. I den ordningen, typ. Om en roll sätter friktion främst kommer storyn att fokusera på det, snarare än hur gruppen samspelar för att uppnå sitt mål. Friktion är alltså en krydda. Huruvida funktion eller individ kommer först är däremot helt godtyckligt. Det gemensamma målet får dessutom gärna färgas av de enskilda rollernas olika agendor.
Men, det går inte att skapa det här ur ett vakuum. Det krävs interaktionsmöjligheter. I Star Wars finns det prisjägare, gangster och givetvis Imperiet. Den övergripande konflikten är väldigt tydlig. Kampen mellan det goda och det onda. Ni är de goda. Men i Star Wars finns även Jediriddare, rymdskepp, knepiga varelser, kraften, smugglare...Allt i ett gigantiskt galax. Ett rollspel som det här är väldigt tydligt i är Mouse Guard. Spelarna gestaltar medlemmar ur Mouse Guard och de har tydliga och klara uppdrag. Men utan sina unika förmågor och relationer är de bara platta karikatyrer.
Jag vill inte påstå att ensemblespel är det bästa sättet att spela rollspel på, men åtminstone i vår spelgrupp så råkar vi alltid utse (oftast indirekt) en protagonist och övriga roller övergår mer och mer åt att bli side kicks. Ibland är det här medvetet från vår sida och ibland inte. Ibland är det önskvärt, ibland inte. Men det är väldigt sällan som vi delar på strålkastarljuset helt broderligt.
Vad krävs för att ensemblespel ska funka? Det mest grundläggande - gör inget själv! Skapa karaktärer tillsammans, prata om spelet tillsammans o.s.v. Det finns antagligen massor av tekniker som kan tillämpas (teambuilding o.s.v.) men som sagt är det inte spelgruppens samspel jag talar om nu.
En viktig del av ensemblespel är motsatsförhållandet mellan protagonisten och gruppen. Även om inte alla roller skiner lika mycket i alla scener så måste det ändå vara gruppen som helhet som står i centrum. Sidekicks och sekundära roller av olika slag är inte önskvärda. Så nej, du får inte spela Chewbacca. Även om du tror att du är duktig på att prata som en wookie. Det enklaste sättet att uppnå det här på är att redan från början slå fast att gruppen är en grupp, med ett gemensamt mål. Steg två är att skapa roller som fyller relevanta funktioner när det gäller att uppnå målet, samtidigt som de är intressanta individer i sig själva och skapar viss friktion i samarbetet inom gruppen. Mål. Funktion. Individ. Friktion. I den ordningen, typ. Om en roll sätter friktion främst kommer storyn att fokusera på det, snarare än hur gruppen samspelar för att uppnå sitt mål. Friktion är alltså en krydda. Huruvida funktion eller individ kommer först är däremot helt godtyckligt. Det gemensamma målet får dessutom gärna färgas av de enskilda rollernas olika agendor.
Men, det går inte att skapa det här ur ett vakuum. Det krävs interaktionsmöjligheter. I Star Wars finns det prisjägare, gangster och givetvis Imperiet. Den övergripande konflikten är väldigt tydlig. Kampen mellan det goda och det onda. Ni är de goda. Men i Star Wars finns även Jediriddare, rymdskepp, knepiga varelser, kraften, smugglare...Allt i ett gigantiskt galax. Ett rollspel som det här är väldigt tydligt i är Mouse Guard. Spelarna gestaltar medlemmar ur Mouse Guard och de har tydliga och klara uppdrag. Men utan sina unika förmågor och relationer är de bara platta karikatyrer.
Jag vill inte påstå att ensemblespel är det bästa sättet att spela rollspel på, men åtminstone i vår spelgrupp så råkar vi alltid utse (oftast indirekt) en protagonist och övriga roller övergår mer och mer åt att bli side kicks. Ibland är det här medvetet från vår sida och ibland inte. Ibland är det önskvärt, ibland inte. Men det är väldigt sällan som vi delar på strålkastarljuset helt broderligt.
torsdag 20 augusti 2009
Cut to the chase!
Under sommaren har jag (förutom att ha speltestat Revolver, återkommer om det) fastnat för Mouse Guard. Jag tycker på många sätt att spelet är spelet, med ett skitstort S. Så, när Tomas H (Harold på mutant.nu) byggde ett system, delvis inspirerat av Mouse Guard blev jag lyrisk. Mutant var länge mitt absoluta favoritspel och kanske det spel som vi har haft mest kul med.
Det som gör systemet så bra är att det fokuserar på situationer. Varje situation blir en brytpunkt, en slags peripeti - en oåterkallig förändring. Mouse Guard funkar på samma sätt. Jag tycker att det är ett väldit sympatiskt sätt att se på spelflödet på. Systemet gör en "Cut to the chase", hela tiden. Det ska inte tolkas bokstavligt. Det handlar alltså inte om att, som på film, snabbspola förbi scener, utan snarare att systemet används på det viset. Fler spel borde göra det.
Det som gör systemet så bra är att det fokuserar på situationer. Varje situation blir en brytpunkt, en slags peripeti - en oåterkallig förändring. Mouse Guard funkar på samma sätt. Jag tycker att det är ett väldit sympatiskt sätt att se på spelflödet på. Systemet gör en "Cut to the chase", hela tiden. Det ska inte tolkas bokstavligt. Det handlar alltså inte om att, som på film, snabbspola förbi scener, utan snarare att systemet används på det viset. Fler spel borde göra det.
torsdag 4 juni 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)